Tobago

Efter förra året resa med bra fiske så var det dags att återse denna underbara ö. Vi hade bokat ett fint boende i fyra dagar vid Mount Irvine bay, där vi slappade och skulle snorklat. Men en  jordbävning till havs gjorde att de normala vågorna vid stranden nu var upp mot tre meter höga när de träffade den grunda strandlinjen. 

Det var med stor tillförsikt jag kom ut till Pigeon Point och började mitt fiske vid utloppet. Där stod redan en kille från Ungern/UK som ganska omedelbart fick en Bonefish på kastspö vi blev genast bra kompisar då jag hjälpte honom att kroka av en 60+. Jag hann inte lägga många kast innan jag fick en halvkilos tropisk fisk jag inte vet namnet på. Jag kände sen inget mer. Problemet var att de stora vågorna tryckte in mycket vatten över revet som sen gjorde att strömmen i utloppet var väldigt stark. Mina flugor var för lätta. 

Han var mycket hjälpsam och lärde mig tidvattnets fiske perioder. Nu följde tre  dagars fiske då jag fiskade på den grundare delen av revet .Jag fiskade två pass på 1,5-2 timmar varje gång utan att jag kände något , skrämde ett par Bonefish och såg några Permit i vågorna. Näst kommande dag så vadade jag ut efter lunch och såg direkt en rörelse i det grunda vattnet i första kastet kände jag en liten stöt i nästa kast så följe fisken flugan och man såg stjärtfenan i ytan. Med bara två meter lina ute tog fisken våldsamt och jag fattade knappt att linan gått av. Jag var alldeles för het och höll för hårt i linan 0,28 fluorcarbon är inte tillräckligt.
Sen följde ytterligare två dagar utan att något hände mer att min kompis drog en då och då i utloppet.

Den åttonde dagen hade vågorna blivit mindre och tidvattnet och strömmen i utloppet hade lugnat sig. Tidvattnet hade nu ändrat sig så att fisket var vid fyra till sex. Min fiskevän tycket synd om mig och kom och gav mig en riktigt tung fluga och sa till mig att fiska i utloppet.
Jag knöt på flugan och gick ut vid bojarna det tog inte många kast innan en stor Bonefish tog flugan och satte fart med en rusning på 50m snett ut mot havet , sen ändrade den sig och tog ytterligare 30m rakt mot bojarna där linan fastnade och fisken var loss. Jag vadade djupt och lyckades rädda flugan.

Jag vadade i land för att få lite sympatier av Inger. Sen gick jag bara rakt ut från den plats vi hade vår packning. Det tog bara några kast innan ytterligare en fisk tog min fluga , denna var lite mindre och var lite lättare att hantera. Så efter ett par rusningar kunde jag mycket lycklig äntligen landa resans enda Bonefish på 45 cm.

Nu var det bara en dags fiske kvar och jag hade fått rapport att på morgonen hade min kompis landat tre. Jag var full av tillförsikt när jag vadade ut på andra sidan där min fiske vän brukade stå. Jag såg ganska omgående en stor Permit 5-6 m från mig. Jag fick efter en stund sällskap av en trevlig Amerikan som skulle försöka sig på att fånga Permit med en krabbimitation. Efter en halvtimma fick han på en Bonefish av de större formatet , fisken drog först ut mot havet sen vände den och gick uppströms och in på grundvattnet där den ganska enkelt kund landas. Killen var överlycklig och jag fick hjälpa till föreviga honom med sin största Bonefish någonsin , den var upp mot 70cm.



På kvällen skulle jag bestämma mig om jag skulle ge mig ut på morgonen kl sex avresedagen. Jag fick hjälp av denna fågel och valde ölen. Jag var faktiskt ganska less. Detta var absolut mest timmar jag fiskat för att få en fisk. Jag fick från flera håll att jag hade haft lite för bra fiske förra gången jag var här. Men man kan ju vara på sämre platser i världen och slita ont.
Man ska nog se Tobago som ett semester paradis med möjlighet till fiske. Att kunna ha sitt resesällskap solande på stranden när man själv fiskar är ju lyx.